Sista dygnet

Sista dygnet
Regnet öser ner. Bakom mig ligger han som jag älskar, och älskat så länge. Han är snart inne på sitt sista dygn. Jag misstänker att han vet. Jag ser det i hans ögon att han har gett upp. Han vet att jag inte kommer rädda honom nu. Kan jag rädda honom? I ärlighetens namn så kanske det hade gått. Med alla pengar och alla undersökningar i världen så kanske det hade gått. Men vilket liv hade han haft då?

Han suckar djupt varje gång han flyttar på sig. I natt var vi ute flera gånger, så som så många nätter förut. Han är orolig och kissar tio gånger varje liten tur vi går ut. Varje natt vandrar han runt och påminner mig om att jag snart måste fatta ett beslut, och nu är det gjort. Han påbörjar strax sitt sista dygn, innan vi skiljs åt. Mitt hjärta vill bara att jag ska sätta mig och honom i bilen och fly, men min hjärna säger att det är dags. Det är verkligen dags.

Inga mediciner hjälper. Hans mage ger upp vid varje medicinförsök. Vi blir trötta och han blir ännu tröttare. Promenaderna är det enda han lever för, men när han överanstränger sig på dem får han sota för det flera dagar. Häromdagen kom han nästan inte nerför trappan och orkade inte ända fram till skogen innan han bajsade på asfalten. Allt detta bara för jag ville visa honom havet en sista gång. Han sprang bland vattnet, grävde i sanden och vinden blåste i hans numera kortklippta och slitna päls. Livet är inte rättvis, inte mot honom i alla fall.

Han har varit sjuk fler dagar än han har varit frisk känns det som. Ändå har han sällan klagat. Han har alltid varit så glad och tacksam. Han har älskat alla och tagit emot nya familjemedlemmar med en svansviftning trots att det nästan alltid betytt att han får mindre tid och mindre uppmärksamhet. Såhär i efterhand önskar jag att jag satt undan mer tid åt bara oss, men jag inbillade mig nog att jag skulle ha chansen att göra det längre fram…

I söndags var Norah och jag ute i skogen med honom. Han gick långsamt och bakbenen hängde inte med den något snabbare framdelen. Ändå lyser han upp när Norah ropar ”Evlis, Evlis kom!” Kanske är det det minnet jag bär med mig starkast. Hur han tog emot henne och älskade henne trots att hon ofta gjorde att han blev begränsad och inte fick lika mycket uppmärksamhet som innan. Vi har förklarat för Norah att han snart är borta. Vi kommer inte ha någon Elvis mer. ”Vovven botta, Evlis död” som om det vore det enklaste i världen för en tvååring att förstå. Kanske är det också det. Kanske är det lättare för henne att förstå och acceptera än vad det är för mig.

I mitt huvud är han fortfarande valpen som åkte bil med oss hem från Oskarshamn. Som bet sönder min värdefulla bibel och som åt morötter i sängen så det låg rester överallt när man skulle sova. För mig är han unghunden som lärde sig allt och ingenting på mängder och mängder av kurser, föreläsningar och träffar. Som fick sitt första CK i Ronneby och som såg så lovande ut tills sjukdomen kom. För mig är han Rallylydnads Elvis och Spår Elvis. För mig är han tryggheten i stora lägenheten efter ett uppbrott, den som förstod då livet bara var kaos och ätstörning. För mig är han den vackra och fina hund som ingen annan verkar se just nu.

För just nu, strax, strax, så är han inne på sitt sista dygn. Han som älskat och som har blivit älskad. Han som levt igenom uppbrott, sjukdomar, som sett mig lida och glädjas. På ett sätt har vi haft varandra alltid, men på ett sätt känner jag att jag svikit honom. Så många tillfällen där jag inte sett honom. På grund av osunda förhållanden och dåligt mående blev han ofta lidande och jag kan verkligen inte säga att jag har varit världens bästa matte alltid. Men jag tror och hoppas att han förlåter mig. För hur lång ifrån varandra vi än varit, så har han alltid varit min och jag har alltid varit hans.
Sista dygnet. Sista dygnet ska bli ett dygn av minnen och kärlek. God mat och mjuka klappar. Pälsen ska borstas och ögonen ska torkas. Vi ska ha det bra han och jag. Slutet ska bli det finaste som jag kan ge. För sån var han. Finast, snällast och helt utan sorger även om livet oftast ville annorlunda.

Jag hoppas så att det finns en himmel dit han kan komma. Återförenas med bästisen Lina, med brossan Marabou och med min älskade ängel och fina mormor. Jag viskar till honom att de tar hand om honom nu och jag ber att det är sant.

Strax, jag alldeles snart är han inne på sitt sista dygn…

Min gamla fina Elvis!

Jag vet att jag inte håller bloggen uppdaterad längre. Det beror väl mest på att det är så mycket annat som kommer i vägen, samt att vi inte tränar eller tävlar längre som innan. Elvis börjar bli gammal, med allt som det innebär. Ibland orkar han mycket, ofta orkar han inte så mycket som han vill och det känns rätt tungt. Jag har fått sluta ha med honom till hästen eftersom han blir helt slut efteråt och ofta haltar sista biten hem. För någon månad sen tog vi oss ut och spårade för att göra oss av med det sista spårsakerna i frysen. Det kändes riktigt sorgligt, som slutet av en era. Men mycket nytt händer ju också så klart. Norah och Elvis blir tightare, det enda som ställer till det är Elvis tassar som flaxar hit och dit när Norah ska klappa. Funderar på att sätta på strumpor, för hans klor gör riktigt ont och ger fula märken så Norah blir ledsen. Ute går det bättre. Elvis springer runt och Norah skrattar åt honom när han kommer i full fart så vi känner fartvinden.

För någon vecka sedan började Elvis halta och han fick vila en vecka och bara ut och kissa. Då ägnade vi oss åt att borsta och pyssla här hemma lite extra. Klippte honom också inför vintern, men tyvärr skulle han vara ,ed och klia sig och röra sig hela tiden, så nu är det lite hack i pälsen både här och där. Tror ändå han tyckte det var skönt att slippa lite päls där lera och grenar ändå bara fastnar och behöver redas ut.

Nu ska vi ut på kvällsrundan och sen är det sovdags. Ta hand om er!

Äldre

Jag uppdaterar inte så ofta längre. Jag har inte orken och ska jag vara ärlig så känner jag mig bitvis som en tråkig och ganska dålig matte. Det är svårt att hitta på saker med Elvis när energin inte riktigt finns, eller så väl behövs till annat. Vi går promenader och springer lite i skogen, men det blir inte så mycket mer. Det är en stor sorg att all träning och liknande lagts ner, men å andra sidan så vet jag att Elvis inte längre mår bra av det. Vi gör lite små tricks, vi myser och vi ser till att han har det bra. Framåt våren ska vi åka till Helsingborg och kolla igenom honom har jag tänkt. Hans knölar växer och växer samtidigt som de blir fler och fler. Jag tänker inte operera bort någon mer eftersom det bara finns fett i dem och Elvis mått så dåligt senaste gångerna han blivit sövd. Han får finnas här och nu, till den dag han får ont och börjar må för dåligt. Härom dagen tog jag med honom till Dogz och han klipptes kort. Hon som trimmade honom sa att han var darrigare än innan och inte orkade stå lika bra. Jag berättade att jag märkt samma sak när jag badade honom. Så länge man är ute och går så verkar han pigg och han tycker det är roligt, men när man står med honom för länge för att klippa klor eller päls så blir han vinglig och trött. Likaså märker man att han blir mer förvirrad, ljudkänslig och orolig. Det känns i hjärtat när man ser att han börjar bli äldre, men jag vet ju att det är så med djur och djurägande. Han kommer gå bort innan mig och troligtvis måste jag fatta ett beslut om när. Kanske inte nu, kanske inte i år, men så småningom och innan det blir för illa.

Jag väljer att fokusera på det som är bra. På att han finns nu. Jag njuter av promenader, då och då hänger han med till stallet och ibland hinner vi med lite egentid bara han och jag. Finaste Elvis. Vi ska strax gå ut en sväng, sen blir det mys här hemma. Jag har köpt nytt hundtugg som faktiskt tar en stund för honom att äta upp. På torsdag ska hela djurgänget vaccineras och till helgen finns det sedan äntligen lite tid för långpromenad!

Ta hand om er!

Ute igen!

Yes! Nu är det äntligen lite svalare och det går att röra sig lite igen.
Elvis mår också bättre när det blivit lägre temperatur och verkar väldigt sugen på att komma igång igen. Jättebra tycker matte som verkligen också måste komma igång och inte bara sitta hemma och amma och äta choklad.

Vi har mjukstartat lite genom att gå med vagnen en gång om dagen i alla fall. Det blir inga jättelånga promenader, men i alla fall något. Konditionen på Elvis är inte direkt på topp, men mattes kondition är ännu värre. Två varv runt kvarteret och jag är helt andfådd. Det måste det bli skillnad på. I söndags var vi iväg hos fina Askur igen. Han är fortfarande inte ridbar, men orkar följa med ut på promenader. Elvis var så lycklig över att komma till stallet, speciellt då det bara var matte och han. Elvis sprang naturligtvis och skulle hälsa på Annika och Nike, småprata lite och sen skulle matte ta in hästen. Innan Askur ens hunnit komma in i stallet började Elvis gå mot vägen och rundan där vi brukar gå. "Hallå! Du kan inte gå själv?!" Lite taskigt att han inte ens tänkt vänta på mig och Askur! Elvis fick sitta i bilen med bakluckan öppen och vänta medan Askur blev borstad och fick på sig träns. Sedan promenerade vi iväg på en runda. Vi var ute i ca 45 minuter och kom alla tre tillbaka andfådda och trötta i benen, men väldigt nöjda med att ha kommit ut och röra på oss lite.

Idag har matte varit iväg på lite andra ärenden. Om en stund ska vi ta en promenad och sen blir det kvällsmat för oss alla. Dagarna rullar på och jag önskar att det fanns lite mer struktur på dagarna och lite mer rutiner, men så länge alla familjemedlemmar är mätta, glada och nöjda så får det vara lite kaos och huller om buller just nu!

Ha det fint!

Elvis och Norah

Nu har det äntligen hänt. Vi har fått en ny familjemedlem här hemma efter många månader av längtan! Sedan sist jag skrev här har vi varit ganska aktiva både Elvis och jag i tron på att bebisen säkerligen skulle bli försenad minst med en vecka. Tänk så fel vi hade. Elva dagar för tidigt gick vattnet och nio dagar innan beräknat datum kom hon tillslut ut. Norah Almqvist. Elvis nya och stora intresse!

Vi har haft stor hjälp dessa dagar av min mamma och av Felicia och Linus som skjutsade oss till förlossningen första dagen och var ute med Elvis under tiden mamma, Elin och jag var och kämpade i förlossningssalen. Mamma har sedan bott i lägenheten och passat katterna och Elvis, så att vi kunnat vara på BB och lära känna vår nya lilla tös. På lördag kom vi sen hem med Norah och skulle presentera henne för nya familjen och för morfar Benny som också kommit och hälsat på oss. Alfons, den äldsta katten tyckte Norah var jättemysig. Han fick nosa och putta lite på henne med sitt mjuka huvud och sen nöjde han sig med att få sitt och kolla på henne när hon låg i fina vaggan och snoozade. Milla däremot var mer skeptisk. Hon fick lite för mycket jaktinstinkt av Norahs rörelser och vi fick vara stränga i början när vi såg att hon spärrade upp ögonen och närmade sig. Efter lite godis och lite lugn presentation mellan Milla och Norah gick det tillslut bättre och nu verkar de ha vant sig vid varandra även om vi naturligtvis inte kommer lämna Norah i sin vagga ensam med någon av katterna, hur snälla de än må vara. Alfons skulle nog gärna gosa ner sig i vaggan med Norah, vilket kanske inte vore jättebra.

Så var det dags för Elvis att möta Norah. Han var inne i sin bus för att varva ner sig lite innan. Han fick börja med att nosa lite på en fot och passade på att pussa lite på den också. Sen fick han komma ut ur busen och hälsa på riktigt. Norah tog det hela med ro. kanske kände hon igen ljudet från livet i magen. Elvis pussade på henne några gånger och la sig sen ner för att bli kliad på magen. Helt odramatiskt. Nu har han verkligen kommit in i storebrorsrollen och kollar ner i vaggan så fort hon gnyr eller gråter. Han har också ett annat lugn än innan. Även om han gärna vill vara med hela tiden så känns han mer avslappnad och han har stor respekt för Norah när hon är uppe i famnen.

Till Elvis stora glädje kom igår Elsa, Greger och hundarna och hälsade på oss också. Det var verkligen en rolig överraskning och både Elvis och Lina blev helt till sig när de fick se varandra igen! Vi tog en promenad med vagn och tre hundar, det gick hur fint som helst. Mindes hur roligt det var i Växjö att träna och träffa andra hundar och hundmänniskor, något jag verkligen saknar här i Halmstad. Hoppas kunna ta någon utflykt åt det hållet nu när jag är mammaledig så kanske man kan träffa både Elsa, hundarna och lilla Snottra, samt de övriga vännerna i Växjö.

Nu är det snart matdags för Norah. Det är det som gäller nu. Mat, sömn och blöjbyten. Men det är underbart. Sen blir det kanske en runda med vagnen. Tur att Elvis är van att gå bredvid hästen för vagnpromenaderna har gått kanonbra och är hur mysiga som helst.

Ta hand om er!

Soliga dagar...

Nu är det snart midsommar, tänka sig vad tider gått fort! magen växer så det knakar, men Elvis har haft fullt upp trots att matte är lite segare på att ut och gå än vanligt. Vi har varit lite hos Askur som äntligen börjar krya på sig, kanske kan vi snart ut och gå med honom igen. Sen har vi också varit ute och gått med nya och gammal bekanta runtom i skogarna. Åsa och jag har tagit lite promenader, några av dem har lett till att vi fått kliva fram mitt i skogen, som idag när Elvis valde en fantastisk stig där det fallit ner träd. Han tog sig galant under trädet, men vi fick ta oss runt på ett något osmidigt sätt, i alla fall för mig och tjocka magen.

Igår var vi iväg och träffade Sofie och hennes lilla hund. Det är en ny bekantskap som är mycket uppskattad från vår sida. Elvis skötte sig så fint när vi var borta, både när vi var ute och gick och med inne i lägenheten. Han spred dock ut varenda lilla hundleksak som de ägde över både golv och altan, så det blev väl till att städa när Elvis och jag gått hem.

(Foton i bloggen tagna av Ove Alfredsson)

Elins föräldrar har varit på besök också. Bland annat så var vi vid Västra stranden och badade. Elvis testade sin nya leksak och vi vet väl inte riktigt vad vi ska ge dem för betyg. Innan jag kommit på hur jag skulle kasta så var den helt hopplös, men när man väl fick in rätta kycken så flög den riktigt långt ut i vattnet. Dock gick det hål på den direkt, så det känns som om den kunde varit hårdare. Elina pappa Ove tog väldigt fina bilder som jag visar här i bloggen idag. Inte varje dag man fåe en riktigt fotograf att ta bilder på fina Elvis=)

Nu ska jag snart förbereda inför morgondagen. Kanske sticker jag ut och pumpar cykeln. Om jag vågar mig iväg på den så blir det kanske stranden ikväll. Elvis får lugnt stanna hemma och vila, men första blir det en rejäl borstning av pälsen. Man kan inte gå runt och se ut hur som helst!

Ha det fint!

Varmt väder och nya prylar

Som vanligt väldigt segt mellan uppdateringarna, men det händer en hel del här. Elvis har varit ute mycket med grannhunden Inka och busat. Tyvärr känns det som om hans höfter inte riktigt håller så bra, han blir snabbt trött i benen och småhaltar om han är ute för länge och busar. Därför får vi nöja oss med att gå ut på promenader med Inka och Elvis får nog springa lös när han är själv istället. Vi får begränsa busandet med barnen eftersom han hoppar och vänder runt väldigt snabbt, stirrar upp sig och blir sedan helt slut. Det känns att han börjar bli gammal, hur jobbigt det än är att tänka på.

Elin och jag har varit i Stockholm och då fick Elvis vara i Agebo och umgås med mamma och pappa. Tror han tycker det är både skönt och roligt att få vara där, det blir lite omväxling och samtidigt lite lagom med promenader och aktiviteter. I Stockholm köpte vi presenter till Elvis i alla fall. En jättefin vattenleksak som vi förhoppningsvis kan kasta ganska långt ut i havet så Elvis kan få både simma och plaska på ordentligt. Vanligtvis så har vi med oss en liten boll eller något, som matte lyckas kasta till strandkanten och Elvis brukar blänga på mig och på sin höjd bli lite våt om framtassarna när han tar den. Vi köpte också Elvis favoritgodis, hårda tuggpinnar i olika färger. De slinker ner fort när Elvis får chansen, mums, mums!

Idag var vi iväg hos Askur och hade med oss grannpojken Nore som fick rida medan jag, Elin och Elvis promenerade. Nore är inte så gammal, men han hade väldigt bar hand med Askur och satt fint och balanserat i sadeln. Elvis älskar barnen ute på gården och skulle gärna umgås med dem jämt om han fick. Tyvärr så orkar han inte så mycket och han är inte direkt jätteuppfostrad i deras närhet. Han blir så exalterad att han skuttar, tar upp tassar, skäller och drar. Vi kanske utifrån ses som väldigt stränga, men för hans egen skull och för vår skull (samt nya bebisen), så måste vi ha ganska fasta regler. Vi vet att Elvis mår bäst av det och att vi som familj också fungerar bäst med tydliga ramar omkring oss.

Nu ska jag vila lite. Har varit igång hela dagen och nästa veckan väntar jobbet igen. Imorgon är det yoga och mycket annat som ska planeras in. Bäst att ta det lugnt när man kan=)

ha det fint!